Både husse och Bea är nöjda att få vara tillsammans

Då man stoppat alla hormoner i Beas kropp så vet hon inte riktigt vad hon ska göra när hon kommer hem. Hon känner någonstans att hon vill vara med valparna men hon vill inte att de ska komma nära henne. Efter ett tag känner hon sig nöjd med att det är vi som går när valparna piper även om hon gärna följer med och tittar på dem på avstånd.

Glädjetårarna rinner när vi får samtalet att Beas värden är stabila och att hon kan få komma hem.

När vi kommer till sjukhuset och Bea hör våra röster börjar hon skälla från sitt rum och vill komma till oss. Känslan att få se henne och gosa henne igen efter allt  som hänt är fantastisk.

Vi åker till apoteket och hämtar ut alla hennes mediciner och åker hem.

Mysigt att vara lite inbäddad, tryggt och varmt

Valparna går fint upp i vikt och blir bättre och bättre på att dricka ur nappflaska. Vi följer noga så att de kissar och bajsar som de ska. En annan viktig sak är att hålla värmen när man inte har en mjuk varm tik att krypa in till. Vi har en termometer hos dem och försöker bygga lite bo runt dem så att de håller sig varma.

Glädjande samtal från sjukhuset att Bea är ytterligare lite stabilare idag, skönt.